Bokutmaning 2015 - Läs en bok du fått av någon annan

Kära Beatrice,
 
Årets första läsutmaningsuppdrag är härmed avbockat.: 

37. Läs en bok du fått av någon annan "Bara sedan solen sjunkit" av Johanna Sinisalo

Eftersom jag av naturen är en värdelös recensent har jag sparat ett worddokument med en enkel mall som ska vägleda mig nu och hädanefter att begagna mig av fler ord än de uttjatade "bra" och "dåligt" som huvudomdöme.

En kort sammanfattning av boken:

"Bara sedan solen sjunkit" är sett till karaktärerna ett bögrelationstrassel, men förutom bögar finns även en white trash-gubbe, en postordersfilippinska och ett spätt troll som döps till Pessi (för att han är svart som... pessimism?). Nämnde Pessi upphittas av den änglalike bögen Mikael som blir närmast blixtförälskad. Mikaels förhållande till Pessi lyckas på samma gång vara faderligt, sexuellt och gudomligt dyrkande. En stor del av boken är halvautentiska citat från olika källor som behandlar ämnet troll, men som anpassas så att de ska stödja bokens alternativa verklighet där troll är vetenskapligt erkända väsen; en djurras bland andra på sätt och vis. Dessa utdrag varvas med segment av huvudberättelsen som berättas ur alla karaktärers perspektiv, om vart annat.

Positivt:

+ Min fantasi går barnsligt igång på tanken att det skulle finnas troll på riktigt där ute i skogarna. Tycker om att beteenden i trollet beskrivs som förklarar sägner där troll blir till sten i dagsljus, t ex. (-> Trollet spelar död som en skyddsmekanism - blir kallt och hårt.)

+ Det går undan när man läser. De korta styckena och växlingen mellan olika texttyper och karaktärer tillför ett visst driv i berättelsen. Uttråkad blir man inte.

Negativt:

- Jag kräver lite mer djup i en berättelse för att passion ska övertyga mig. I och med att boken bygger helt på olika människors åtrå/kärlek till höger och vänster hade de här personerna behövt mer ingående och djupgående beskrivningar för att jag på allvar skulle kunna förstå och engagera mig i dem. Som sagt är boken fragmentariskt uppbyggd.

- Det hela hade förvisso hållit om språket varit mer magiskt. Med det sagt är det inte dåligt, men det lyfter inte berättelsen på samma sätt som den på sätt och vis liknande romanen "Nekrofilen" av Gabrielle Wittkop.

- Jag fattar inte riktigt vad författaren vill ha sagt, jag anar någonting, men eftersom det inte går fram är det inte tillräckligt skickligt utfört.

Favoritkaraktär:

Den enda personen som jag känner egentlig sympati för i boken är den stackars utnyttjade filippinskan Palomita som bor i lägenheten under Mikael och Pessi. På något sätt känner jag mig lite sviken av författaren som inte ger henne något värdigt slut.

Favoritcitat: 

"It is said, once a wise man from the far North told me; it is said that there are in certain parts of Scandinavia cities within cities like there are circles within circles; existent yet invisible. And those cities are inhibitated by creatures more terrible than imagination can create: man-shaped but man-devouring, as black and silent as the night they prowl in."

Bryderier:

Tja, så vad vill då författarinnan? För det första vill hon nog vara lite utmanande i allmänhet med all promiskuös homosexualitet och antydningar om både pedofili och zoofili. Jag ryggade tillbaka en aning när Mikael i boken får en spontan, kladdig utlösning då 1-2-åriga trollet som liknas vid en katt sätter sig i hans knä efter att ha dödat ett marsvin. Är detta normkritik eller bara väldigt fel? Trollet verkar inte ha något problem med det, och måhända kommer man om 100 år se på pedofili/zoofili med mildare ögon om det kan bevisas att barnet/djuret inte lidit av det. Det är en djup avsky ända in i själen hos mig som ackompanjerar det uttalandet, men samtidigt är det väl precis samma avsky som människor för hundra år sedan i "The Well of Loneliness" kände inför samkönat sex? Well, jag hoppas och tror att det finns någon essentiell skillnad däremellan.

Det är också lätt att dra paralleller mellan Palomitas fångenskap hos mannen som köpt henne och den tillvaro Pessi lever i. Båda får inte gå ut och bestraffas när de försöker leva ut sina instinkter och viljor. Båda är sexuellt åtrådda av sina fångvakter. Men Mikael älskar dessutom Pessi...eller?

Det talas en del i boken om naturförstöring och försämrade levnadsvillkor för vilda djur. Och till slut går det ju också åt helvete för Mikael och han måste bege sig till skogs. Är budskapet att vi måste återgå till det naturliga, ursprungliga; att vi inte ska hålla varken oss själva eller någon annan instängd...? Det övertygar inte mig riktigt.



Sammanlagt betyg: 3 av 5.



Din Sanna.